KAPITEL 2

Del 5

Hur du kommer på en handling

Många av oss vet kanske på förhand vad vi vill skriva om. Även om vi gör det händer det dock att man fastnar. Man kanske kommer på en fantastiskt bra idé, men när man väl ska ta tag i den och formulera den i ord vet man inte i vilken ände man ska börja eller hur man ska utforma själva berättelsen.

Ett annat problem kan vara att man vill skriva något, men inte har en aning om vad. Hur man än tänker och grubblar kommer man inte på något. Man kanske bara kommer på enstaka scener och händelser som man inte riktigt vet hur man ska kunna göra något av och bygga vidare på.

Då kan det vara bra att ha lite knep att ta till.

  • Läs tidningarnas nyhetssidor! Välj helst de där små notiserna, de som står längst ut i kanten och som man inte alltid tänker på. Där kan det stå om händelser som vid en första anblick inte verkar så uppseendeväckande, men som visar sig vara riktiga pärlor när vi granskar dem närmare. Det viktiga är att du får själva startskottet till en berättelse, sedan går fantasin oftast igång och du kan lättare fylla på med fler händelser.
  • Läs korta sammanfattningar av handlingar i böcker och filmer. Särskilt filmhandlingar sammanfattas ofta på enbart ett par rader. Sök på IMDb på nätet eller bland tidningarnas filmannonser. Inte för att du ska kopiera en idé rakt av, utan för att sådana korta sammanfattningar av handlingar ofta föder nya tankar och idéer.

Exempel: 

En polis undersöker försvinnandet av en kvinnlig mördare som flytt från ett mentalsjukhus på en isolerad ö (Shutter Island).

En ung kvinna inleder ett förhållande med en förlamad man som hon tar hand om (Livet efter dig)

Försök sedan själv hitta på och formulera några handlingar på samma sätt. 

  • Skriv spontant vad som faller dig in för stunden. Utan någon som helst tanke på att det ska bli bra eller läsbart. Låt orden och meningarna flöda utan att tänka för mycket på vad du skriver. Skriv allt som kommer för dig, scener du ser framför dig och sådant du tänkt på. Gå inte tillbaka och radera och ändra, tar det stopp så börja på ny rad och börja på nytt! Det här behöver du inte visa någon annan. Det är bara du som ser vad du skriver. Skriv och skriv och skriv – om precis vad som helst!

Det här är ett bra sätt att hitta din egen ton och även att komma på vad du vill skriva om. Det är oftast inte genom att sitta och tänka som man får de bästa idéerna, de dyker tvärtom upp när man är som mest aktiv och redan är igång med något.

Övningar

1.- Skriv om:

  • det första du ser när du tittar ut genom fönstret. Beskriv det detaljerat. Det kan vara en sak, en människa, ett djur, ett träd… Alltså det du först ser!
  • något du är arg på.
  • något du är glad över.
  • ett särskilt minne som betyder mycket för dig.
  • något du har hemma – en prydnadssak, en matta, ett köksredskap…

2.- Skriv en så dålig text du bara kan!

  • skriv medvetet fel när det gäller grammatik och stavning
  • strunta i punkter och stor bokstav
  • strunta i meningar och meningsbyggnad
  • försök att skriva så dåligt och obegripligt att ingen skulle vilja läsa det

Se hur resultatet blir! Det kanske t om finns något där som du kan använda dig av!

Och kom alltså ihåg: skriv bara för din egen skull, inte med tanke på att någon ska läsa det! Och skriv gärna fort utan att tänka för mycket.

“Att skriva bra är 3% talang och 97% att inte bli distraherad av internet”

– Okänd

Del 6

Bokens innehåll och upplägg

Varje berättelse har sina olika delar. Grovt kan man dela in dem i början, mitten och slutet:

Början: Karaktärer och miljöer presenteras. Konflikter uppstår. En handling tar fart.

Mitten: Handlingen trappas upp, händelser staplas på varandra, karaktärerna ställs alltmer mot varandra och konflikterna fördjupas.

Slutet: Konflikterna blir som störst, det avgörs vilken av karaktärerna som ”vinner”, konflikterna löses upp, handlingen trappas ner. De frågor som uppstått under handlingens gång har nu fått sina svar.

Dessa tre delar har i sin tur olika delar, som skiftar i antal och form för varje enskild berättelse.

Men vad behöver du då för att skriva en berättelse?

För det första behöver du minst en karaktär. Det som också krävs för att det ska bli en berättelse är att karaktären eller karaktärerna vill något. Karaktärerna är det viktigaste i en berättelse. Det måste finnas någon som gör något. Annars blir det ingen handling.

Rent allmänt kan det vara bra att ha med följande steg i en berättelse:

  • Karaktären eller karaktärerna presenteras. Detta för att läsaren ska veta vilka de är innan själva handlingen kommer igång.
  • Miljön eller miljöerna där handlingen utspelas tar form. Läsaren måste kunna se framför sig var det hela utspelas. Miljön är viktig för att rama in handlingen och göra att den känns trovärdig och levande.
  • Karaktären eller karaktärerna vill något/vill ha något. När karaktärerna presenterats är det dags att ta med något som de gärna vill ha men måste kämpa för att få. Om de inte har något att kämpa för blir det ingen berättelse. Det karaktärerna vill är alltså grunden för själva handlingen.
  • Konflikter uppstår mellan karaktärerna. Alternativt: konflikter uppstår inom en karaktär, exempelvis att någon vill något han/hon inte borde, eller borde göra något han/hon inte vill.Utan konflikter blir det ingen dynamik. Motsättningar behövs både för att det ska bli spännande och för att bilderna av karaktärerna ska bli tydligare.
  • En handling tar fart, oftast byggd på att en eller flera karaktärer kämpar antingen om en och samma sak eller kämpar för att bevisa sin version av sanningen (det senare gäller i exempelvis deckare). Detta är alltså själva grunden i berättelsen. Någon kämpar mot någon för att få eller uppnå något. Detta är också nödvändigt för att en handling ska uppstå.
  • Konflikterna mellan karaktärerna fördjupas. Viktigt att läsaren får se flera sidor av karaktärerna. Detta gör att karaktärerna känns ännu mer levande. 
  • Karaktärerna agerar var och en alltmer intensivt för att kunna vinna den kamp som pågår i berättelsen. Handlingen går ofta till en början långsammare, för att mot slutet ta allt snabbare fart. Man kan likna det med att handlingen ”trycks ihop”, karaktärerna ställs inför allt svårare val och får allt mindre alternativ att välja mellan i sin kamp för att vinna.
  • Konflikterna ställs på sin spets, karaktärerna möts och ”gör upp”, någon av dem ”vinner”. Detta är själva höjdpunkten i berättelsen. Nu avgörs det vem som uppnår det som båda vill ha.
  • Konflikterna löses upp. Handlingen trappas ner. Frågor som uppstått blir besvarade, ex får man nu veta vem som är mördaren. Nu är kampen avgjord. Det är dock viktigt att fortsätta berättelsen även efter det att läsaren fått veta hur det går. Det behövs en nedtrappning och en återgång till det normala livet för huvudpersonen.

Nu kanske någon invänder att detta bara gäller för spänningsromaner, deckare och liknande genrer. Nej, så är det inte. De här stegen gäller för samtliga genrer och alla sorters berättelser. De skiftar givetvis i detaljerna och även ordningen, men vi kan använda oss av dem oavsett om vi skriver en actionroman eller en långsam betraktelse. Se stegen som hjälpmedel. Inte något du slaviskt måste följa, utan något som lyfter ditt manus till en mer professionell nivå.

“Jag skriver för att förstå vad jag tänker”

– Daniel J. Boorstin

Del 7

Hur du kommer igång med ditt skrivande

Ditt manus blir proffsigare om du redan från början bestämmer dig för hur du vill arbeta med din berättelse, vad som ska ingå i den och på vilket sätt du ska bygga upp den. Det blir också lättare att skriva när du har format en stabil grund att utgå ifrån.

Därför kan följande punkter vara bra att tänka på innan du börjar skriva:

  1. Karaktärer. Vilka karaktärer vill du ha med i din berättelse? Vem har du tänkt dig som huvudperson? Hur många karaktärer har du och varför har du valt just dessa?

Tänk gärna på att förse dina karaktärer med olika drag, både till utseendet och sättet. Det blir mer spännande att läsa om personer som skiljer sig åt från varandra. Det skapar konflikter och motsättningar, och sådana vill vi som läsare ha i en berättelse.

  1. Plats. Var ska din berättelse utspela sig? Vilka miljöer vill du ha med? Utspelar det sig på landet eller i storstaden? Tänk noga ut hur det kan se ut i de miljöer du förlägger handlingen till, så att du kan beskriva dem levande och ingående. Dessutom är det bra om du känner dig hemma i miljöerna. Du behöver inte nödvändigtvis ha besökt platserna på riktigt, de kanske inte ens existerar utan är påhittade, men du behöver ändå känna dig hemtam där. Du behöver själv veta hur det ser ut och doftar och låter där.
  1. Tid. I vilken tid utspelar sig din berättelse? Varför har du valt just den tiden? Hur lång tid ska handlingen omfatta? En berättelse kan utspelas på enbart några timmar, eller så kan den sträcka sig över flera generationer. Tänk på vad som passar för just den typ av berättelse du har valt att skriva.
  1. Genre. Vilken genre vill du skriva i? Deckare, romantik, fantasy? Tänk på vad du själv mest roas av att läsa. Oftast blir det bäst att skriva något som man själv gärna skulle vilja läsa. När författaren roas av att skriva, då roas läsaren av att läsa. Det är en enkel regel att luta sig mot. Det motsatta gäller också: om du tycker det är tråkigt att skriva något, då är också chansen mindre att läsaren kommer tycka om det. Kom alltså ihåg: det ska vara roligt att skriva!
  1. Berättaren. Hur ska berättelsen framföras? Är det någon av karaktärerna som redogör för vad som händer, det vill säga en jag-berättare? Eller är det skrivet i tredje-person, dvs i han- eller hon-form?
  1. Tempus. Ska du skriva i presens eller imperfekt? Dvs ska du skriva i nutid, vad som händer just nu, eller i förfluten tid, då-tid?
  1. Läsare. Vem vänder sig boken till? Yngre, medelålders eller äldre läsare? Män eller kvinnor? Eller vänder den sig till människor i olika åldrar, och såväl kvinnor som män?
  1. Berättarton. Vilken ton ska du ha i berättelsen? Glad och lättsam? Eller allvarlig och eftertänksam?
  1. Språk. Hur vill du att språket ska vara? Ska det vara lättläst och rakt eller föredrar du att skriva mer beskrivande och poetiskt? Vill du ha mycket dialog? Kanske monologer?
  1. Handling. Vad ska din bok handla om? Skriv här ner händelser som du vill ska ingå i handlingen. Försök också sammanfatta den övergripande handlingen i några korta meningar.

Var noggrann när du går igenom de här frågorna. Och pröva att ge fler än ett svar på var och en dem. På så vis kan du jämföra olika alternativ och välja ut det som känns bäst.

“Du kanske inte skriver bra varje dag, men du kan alltid redigera en dålig sida. Du kan inte redigera en blank sida”

– Jodi Picoult

Del 8

Planera eller skriva spontant?

Det finns en fråga som mer än andra delar in författare i två grupper: ska man skriva spontant eller utifrån en uppgjord plan?

Givetvis finns inget rätt eller fel svar på den frågan. Var och en väljer själv det sätt de vill arbeta på.

Dock kan det vara bra att titta lite närmare på skillnaderna. Hur skiljer sig de båda arbetssätten åt? Och vad är för- och nackdelarna med dem?

Själv har jag erfarenhet av båda arbetssätten. Min första roman Grusvägsmilen skrev jag uteslutande  helt spontant. Jag skrev en mängd scener som jag inte visste hur de skulle fogas ihop. Jag visste inte ens om de alls skulle kunna bilda en helhet. Det hela gick till på följande sätt:

Jag skrev vad som föll mig in för stunden. Jag kunde föreställa mig en händelse, och av den händelsen formade jag en scen. Det kunde vara korta ögonblicksbilder bara, som jag sedan utvecklade till något större.

Efter ett tag hade jag en hel mängd scener, men jag hade fortfarande ingen aning om ifall det fanns något samband mellan dem.

För att få bättre överblick lade jag ut samtliga scener på golvet. Det täckte hela vardagsrumsgolvet. Därefter klev jag omkring och försökte upptäcka något eventuellt mönster i det jag skrivit. Fråga inte hur, men jag hittade en röd tråd. Om det berodde på att jag omedvetet haft en handling i bakhuvudet när jag skrev eller om jag i efterhand formade en sammanhållande handling utifrån de scener jag hade till hands – det vet jag inte. Det blev hur som helst en bok av mitt röriga manus, även om det tog väldigt lång tid och massor med ratade scener och därmed också massor med arbete i onödan.

Mina kriminalromaner skrev jag på ett annat sätt. Där visste jag från början vad det skulle handla om och kunde på så sätt skriva utifrån en plan som ledde från en första händelse till en sista. Det gick betydligt fortare att skriva dessa, och jag behövde heller inte kasta så mycket material.

Vilket sätt som var roligast? Båda var lika roliga!

Många protesterar högljutt mot ordet planering. De menar att de vill använda sin kreativitet när de skriver och inte vara tvungna att hålla sig inom vissa på förhand uppgjorda ramar.

Enligt mitt sätt att se det finns det dock inga motsättningar mellan planering och kreativitet. Om det är något som kräver kreativitet och fantasi så är det när man bygger upp strukturen på sin berättelse. Här har man full frihet att göra precis hur man vill.

Så vad är då fördelarna och nackdelarna med att skriva spontant respektive planerat?

Att skriva spontant är roligt. Det öppnar upp för oväntade händelser. Ens karaktärer kan plötsligt göra något alldeles oväntat, som man inte ens själv var beredd på när man satte sig och började skriva.

Det kan ge nya infallsvinklar till ett händelseförlopp. Det man plötsligt kommer på när man är mitt uppe i en scen kanske visar sig bli mycket bättre än det man hade för avsikt att skriva. Ibland arbetar ens undermedvetna mer effektivt med att lösa problem än man gör när man medvetet anstränger sig för att komma på något bra.

Nackdelarna med att skriva spontant överväger dock tyvärr fördelarna. Det där plötsliga infallet som ens karaktär fick kan stjälpa allt man hittills skrivit. Man kanske måste kasta eller skriva om sådant man jobbat med i veckor eller månader. Dessutom kan man inte garantera sig mot att ens karaktärer plötsligt får ännu fler infall, vilket kanske gör att man då måste kasta ännu mer. Och i den takten kan det dröja år innan man sitter med sitt färdiga manus, om man nu någonsin lyckas få ihop det.

Vilka är då fördelarna med att planera sitt skrivande? Vad vinner man på det?

För det första vinner man tid. Det går snabbare att skriva ett manus utifrån en detaljerad plan. Detta beroende på att man vet vad man håller på med. Man styr sina karaktärer och låter dem inte göra en massa oväntade saker. Man leder sina karaktärer från punkt A till punkt B, och man kan därmed inte gå vilse i handlingen. Genom att ha koll på vad man skriver och inte lockas in på sidospår behöver man heller inte kasta tidigare scener. Man behöver inte ägna veckor och månader åt att skriva något som senare riskerar att bli oanvändbart.

Man vinner också vad gäller manusets komposition. Det är lättare att få ihop ett helgjutet manus som håller ihop på flera plan om man från början vet vad man gör. Man får tydligare överblick över manusets olika delar och riskerar inte några lösa trådar i handlingen. Man vet också att allt man skriver fyller en funktion i händelseförloppet. Man kan också strukturera upp eventuella parallella handlingar så att de sammanfaller på ett naturligt sätt. 

Och nackdelarna då?

Egentligen ser jag inte några nackdelar med att skriva utifrån en på förhand uppgjord plan. Möjligtvis skulle det kunna vara att man inte kan får tillgång till de där oväntade händelserna som leder till att texten eventuellt kan bli bättre. Å andra sidan gör man detta i ett tidigare skede. Så spontana infall kan man ändå dra nytta av, fast på planeringsstadiet.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det fungerar både att skriva spontant och att skriva utifrån en plan. Man måste givetvis göra det som känns bäst för en själv. Det ena sättet tar dock i allmänhet längre tid, och det går åt mer kraft och arbete för att få ett manus lika helgjutet som ett som är planerat.

Vilket arbetssätt som är roligast går inte heller att säga. Det är roligt att skriva spontant, men det är också roligt att planera sin berättelse och se olika möjligheter med hur man får händelser att haka i varandra.

Så vilket arbetssätt ska du då välja?

Om du snabbt vill få ihop ett manus och inte vill riskera att i ett senare skede tvingas kasta sådant som du lagt ner mycket tid på att skriva, då är mitt råd att först göra upp en plan och att först därefter klä de olika scenerna i ord. Det är det effektivaste och säkraste sättet att få ihop en bra story.

“Skriv berusad, redigera nykter” (Okej, ta det lugnt med den…)

– Ernest Hemingway

Del 9

Vad utmärker ett bra manus?

Som med så mycket annat som handlar om smak är det svårt att ge ett enkelt svar. Vad någon tycker är bra, tycker någon annan är dåligt. Att jag tycker om något, garanterar inte att andra tycker om det.

Men för att mer objektivt svara på frågan kan vi urskilja några punkter som i en förlagsredaktörs ögon anses just ”bra”.

Ett bra manus är ett manus som tilltalar många läsare. Ett bra manus är säljbart, också över landsgränserna. Ett bra manus innebär inte nödvändigtvis att kultursidornas recensenter höjer det till skyarna. Det kan vara precis tvärtom. Det finns böcker som sågas av kritiker men älskas av läsare.

Men vad är då ett ”bra” manus? Finns det några gemensamma drag som utmärker ett ”bra” manus?

Ja, ett manus som välkomnas av förlagen har ofta några, eller gärna samtliga, av följande punkter:

  • En handling där det händer något. Med det menas att karaktärerna agerar och inte sitter passiva utan tar sig för något. Jämför en film där karaktärerna inte skulle göra något. Det skulle inte bli mycket till film. Visst finns det böcker och filmer där inget händer, men detta är oftast mer poetiska verk. Böcker där inget händer kan visserligen vara nog så givande att läsa, ofta finns annat som väger upp handlingen, men tyvärr når de vanligtvis inte ut till lika många läsare, och är därmed heller inte lika säljbara. Så för de som vill nå ut till många läsare: skriv en berättelse där det händer något!
  • Karaktärer som är spännande och sticker ut från mängden. Karaktärer som agerar och vill något. Karaktärer som är envisa. Karaktärer som kämpar med andra om det de vill. Karaktärer som vill nå ett mål. I en deckare vill huvudpersonen lösa ett brott, i en thriller vill huvudpersonen avvärja någon förödande händelse, i en kärleksroman vill paret få varandra. Se alltså till att din huvudperson vill något, ju mer specifikt desto bättre.
  • Karaktärer som lider av någon inre brist. Karaktärer som har råkat ut för något obehagligt. Karaktärer som har ångest eller är rädda för något och som vill göra något åt detta. 
  • Konflikter. Detta är A och O för en bra story. Konflikter i alla tänkbara former. Mellan karaktärer och mellan värderingar. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är med konflikter.
  • Värdiga ”motståndare” till huvudpersonen. Motståndare som är gjorda av kött och blod och som inte bara är några platt skildrade, elaka monster. Kom ihåg att även göra ”fienden” mänskliga!
  • Karaktärer som läsaren kan känna med. Karaktärer som väcker läsarens sympati och empati. Karaktärer som får läsaren att gråta med dem och skratta med dem. Karaktärer som läsaren lär känna så väl att de kunde varit ett med dem.
  • Trovärdiga handlingar. Även om det handlar om monster från yttre rymden, livs levande spöken eller trollkarlar som i Harry Potter – gör det hela trovärdigt. Vi ifrågasätter inte Harry Potter trots att vi alla vet att han inte skulle kunna finnas på riktigt. Om du bara gör dina karaktärer levande så tror vi på dem och deras handlingar, hur osannolika de än är!
  • Överraskningar. Gärna en rejäl sådan mot slutet.
  • En egen ton och ett berättarsätt som är unikt för just den bokens författare. Förlagen vill ha unika manus, inte plagiat av det som redan finns.
  • En bra inledningsmening. Var noggrann med detta! Fila gärna lite extra på första meningen. Se den som kroken som fångar läsaren. Den ska vara spännande och gärna antyda något om både handlingen och huvudpersonen, gärna också om miljön. Den ska locka läsaren att vilja fortsätta, den ska väcka nyfikenhet och undran. Den får gärna sticka ut och vara iögonfallande. Pröva dig fram. Första meningen är alltid värd att lägga lite extra arbete på.

Därutöver vill förlagen ha manus som är rättstavade och skrivna på ett språk som flyter bra. Vad som menas med det? Att det är läsvänligt och inte svårforcerat och tillkrånglat i onödan. Därför är det bra att låta sitt färdiga manus vila ett tag innan man skickar det. När man läser igenom det hittar man då garanterat de ”fel” som behöver rättas till. Och beträffande stavningen, låt rättstavningsprogrammet avgöra vad som behöver ändras.